Spring för livet - Melodifestivalen närmar sig

Jag hatar Melodifestivalen. Sedan jag flyttade utomlands har jag fått annorlunda perspektiv på många saker. Svensk TV-underhållning är ett exempel. När jag var yngre var en av årets höjdpunkter melodifestivalen. Utanför landsgränsen undrar jag lite över denna inställning.

Efter att ha genomfört en högst ovetenskaplig studie, där samtal fördes med representanter från ett tiotal europeiska länder kan fastställas att de enda länderna som kommer i närheten av Sveriges fascination för denna musiktävling, som hade sin storhetstid för 30-40 år sedan, är Bulgarien. Bulgarerna älskar Eurovision Song Contest. Ukraina är lite bananas de också. Klassiska schlagerländer som Irland, Frankrike eller Tyskland (eh, märk ironin på sistnämnda landet tack) bryr sig inte ett jota om vem som kan tänkas sjunga för deras land i detta musik-EM. Många länder har inte ens en officiell omröstning. Jag vet, det är svårt att föreställa sig att det finns länder som inte har några 6 delfinaler, semidelfinal och slutfinal.

Min slutsats är att svenska folket (tillåt mig generalisera) har ett lika oförklarligt som starkt band till just schlager-musik och eftersom de svenska nyhetsrapporterarna helt enkelt inte kan låta bli att berätta för oss om dessa schlager-nyheter som enligt löpsedlarnas storlek att döma sätter hela världar i gungning, blir även alla de informerade som inte brydde sig från början. Social hjärntvätt.

Smal, fet eller bara lycklig?

Jag hatar den kroppsbild som så många av dagens unga tjejer verkar ha. Tyvärr är det inget nytt, men det är ändå lika hemskt. Nyligen stötte jag på en hemsida som enbart handlar om kändisars vikt. Det faktum att det är en skvallersida är ingen anledning till att ta detta problem på mindre allvar.

Tar man sig en titt på hemsidan märker man snart vilka kritiska kommentarer som fälls. Det gör mig ärligt talat illamående. Kändisar blir granskade så noga som bildens skärpa tillåter och sunda kändisar påstås vara feta. Systrarna Olsen anses ha normal vikt (kan någon definiera normal?), Jennifer Love Hewitt liknas vid ett fläskberg och mitt bland inläggen syns reklam för behandling mot anorexia och bulimi. Jag vet av egen erfarenhet att det inte är så jävla lätt att vara förnuftig när man bara vill vara smal och lyckad, men någonstans måste man väl ändå förstå att man är mer värd än ett sådant destruktivt beteende.

Eftersom så nu inte är fallet tycker jag att det är VÅRT (kalla det samhället, skolan, familjen eller vad du vill, du är en del av det!) ansvar att förbättra ungdomars osäkerhet. Tänk så många smarta människor vi går miste om för att de är för upptagna med att passa in i ett för många konstlat ideal. Missförstå mig inte, jag förstår att det finns de som ser ut så naturligt och som är nöjda med det. I'm fine with that! Men tänk vilka talanger vi aldrig får se, bara för att alla de som inte ser ut så naturligt sliter häcken av sig för att göra det. Alla de som inte vågar tro på sig själva bara för att de inte passar in i mallen.

Jag förespråkar varken övervikt eller undervikt, detta handlar inte ens om vikt. Det handlar om att jag vill se självsäkra tjejer, tjejer som är mindre självkritiska och som istället ägnar sin dyrbara tid åt saker som gör dem lyckliga. Hur vore det med en kurs i bättre självförtroende på läroplanen?

Tysk TV är skit

Jag hatar tysk TV. Fånigare program finns inte. Igår till exempel. Lördag kväll, bästa sändningstid. Vad visas på en av de största kanalerna. "Promi ärgere dich nicht" - ett program där kändisar spelar Fia med knuff, med andra kändisar som spelpjäser? Och vad visas på en av de andra stora kanalerna? Ännu ett top 100 90-talslåtar.

image13

Så här ser det ut  när kändisar spelar Fia med kändisar.

Inskickad av: Emigranten

Hate Songs - the fun goes on



Rihanna feut. David Bisbal - Hate that I love you

RSS 2.0